Barndomens äventyr blev boksuccé

Barndomens lekar och äventyr är inspirationskällor för författaren Erica McGann. I hennes nya bok, Mysteriet med klubbhuset, får vi följa med Cass och hennes vänner när de utreder brott och löser mysterier.

Hur kom du på idén om Cass och gänget på Bubbelgatan?

– Cass och gänget på Bubbelgatan kom från lekarna som jag och mina vänner lekte när jag var liten. Vi lekte alltid ute och byggde fort. I leken ingick vi i hemliga klubbar eller gäng. Vi bodde i ett bostadsområde i stadens utkant, och bortom det var det rena vildmarken. Ändlösa fält, diken, skogar och åar, där vi kunde bygga våra fort.

Mysterierna på Bubbelgatan dök också upp i våra lekar. Vi sökte hela tiden efter äventyr. Vi skapade mysterier ur de mest vardagliga sakerna. Hittade vi en borttappad leksak i ett fält så hittade vi på en komplicerad historia om hur leksaken hamnat där. Historier som involverade rymdvarelser, pirater och internationella konspirationer. 

Har du ett eget hemligt klubbhus där du skriver dina böcker?

– Det har jag faktiskt! (Det är min lägenhet…Shh. Berätta det inte för någon!) Det är inte så långt från det klubbhus jag drömde om som barn. Det har bekväma stolar att sitta och läsa i, massor av härliga böcker, supergott snacks. Men mer än någonting annat – så har den en dörr du kan gå igenom utan att behöva böja dig. När vi byggde fort eller kojor som barn fick vi alltid krypa eller pressa oss igenom öppningarna. Kojan var aldrig hög nog, så dörren blev inte tillräckligt stor. Så när jag skrev om Cass och gänget på Bubbelgatan så fick de mitt drömhus. Ett klubbhus med tillräckligt stor dörr och ett fönster! Och med ett pooltak (som nästan håller tätt) som man kan paddla i.

Vad är det svåraste med att skriva? Var hittar du inspirationen till dina berättelser?

– Disciplin är den svåraste delen av skrivandet. Det är som att du har en läxa du ska göra. Men solen skiner ute, du kan höra dina vänner leka på gatan och allt du vill är att gå ut till dem och ha kul. Så känner jag det när jag sätter mig ner för att skriva. Jag hittar på massor av anledningar att inte börja skriva. Jag kan till och med börja städa. När jag väl kommer igång med skrivandet så älskar jag det. Men att sätta igång med det är alltid den svåraste delen.

Jag skulle säga att den mesta inspirationen till mina böcker kommer från min egen barndom. Om jag fastnar i något att skriva om, så lutar jag mig tillbaka och tänker på det som gjorde mig lyckligast som barn. Det är alltid någon lek eller berättelse eller bus som jag nästan glömt, som dyker upp när jag börjar minnas. De här minnena är min största inspirationskälla.

Planerar du att skriva fler böcker i framtiden? Några speciella karaktärer eller ämnen som du skulle vilja skriva om?

– Jag planerar alltid för att skriva nya böcker. Jag har oftast flera idéer igång samtidigt så jag inte blir uttråkad. Jag älskar att skriva om grupper av vänner – om dynamiken mellan dem, hur kul de har, hur de grälar och hur de blir sams igen. 

Jag är också fascinerad av övernaturliga och läskiga saker. Men jag har inte skrivit om något sådant på ett tag, så nästa bok kommer nog innehålla något läskigt.

Vad skriver du på just nu?

– Jag skriver på en roman för äldre barn. Men så har jag en bilderbok som kommer publiceras senare i år. Sedan finns det fler projekt på gång, men där har jag inte börjat skriva texten ännu. Att ha igång några projekt samtidigt är väldigt bra – jag kan välja att jobba med en text en hel vecka, eller byta text mellan olika veckodagar. Det får det att vara spännande.

Hur kan vi få barn att läsa mer?

– När jag besöker skolor och bibliotek så uppmanar jag barn att läsa det som de gillar. Oavsett vilken typ av böcker det handlar om. Jag tror att det är nyckeln till att bygga en livslång kärlek till läsandet. 

När någon sa åt mig att läsa en viss bok som barn, så vägrade jag. Jag hade ingen lust alls. Om det så handlar om serieböcker, sportböcker, humorböcker, skräckböcker – det spelar ingen roll. Det finns inga ovärdiga genrer. Att låta barn upptäcka njutningen i läsningen är det viktigaste av allt.